Idag tog jag lilla Reneé i hand och gick på möte, när vi gick därifrån skuttade vi tillsammans i regnet. Allt för länge har hon fått suttit intryckt i ett hörn, skakandes, rädd, ledsen och övergiven. Allt jag inte vill! Men det är dags att ta ansvar för mitt inre barn och låta henne få skratta, le, skutta i regn och vara glad. 
Jag fick något bra till mig idag. Att för att kunna må bra och leva ett fint liv så måste jag putsa backspegeln, hålla den ren så att jag faktiskt ser vartifrån jag kommer. Om jag låter den bli lortig, immas igen, eller rent av tejpar över den bara för  att slippa se, hur ska jag då kunna veta att jag inte är påväg ditåt igen. Om jag istället håller den ren, så vet jag att det är inte dit jag vill. 
Idag putsade jag backspegeln, insåg att NEJ, dit vill jag inte och tog ansvar. Gick på möte, berättade sanningen och mådde tusen gånger bättre än vad jag gjort på länge. 
Jag vill kunna vara en bra förebild för min son, jag vill kunna ge honom chansen att kunna sätta ord på sina känslor, lära sig att förstå att det är okej att känna. Men för att kunna ge det till honom måste jag också själv kunna göra det! Så idag väljer jag att vara öppen, mot mig själv och mot andra. Jag väljer ett lyckligt liv i tillfrisknandets tecken! 


Jag kom att tänka på det när jag åkte hemifrån idag, att fan vad jobbigt det är! Det känns som att jag sviker Elias, och Erik om jag åker hemifrån om så bara för någon timme. Eller när jag går och tränar. Jag planerar och planerar saker jag vill göra, åka iväg, fika, handla, träna. Men i slutändan blir det att jag stannar hemma för att jag vågar inte. Jag vill inte att Elias ska tycka att jag överger honom. Men ändå vet jag att det är bra för oss båda om jag ibland går iväg en stund. Bra för oss alla tre! Alla behöver vi en paus ibland. Erik har hela lördagarna han får göra vad han vill med, vanligtvis fiske givetvis :). 

Och ja, jag har mina onsdagar som jag tränar och simmar. Men mer då? Vad har jag för intressen, vad vill jag göra? Vad tycker jag om att göra? Jag tror jag måste komma på det. Min kropp tillåter mig inte att gymma mer än vad jag gör. Annars hade jag ju hängt mer på gymmet såkart :D Men när det kommer till den biten så måste jag lyssna på kroppen! Jag ska fundera ett tag, ta reda på vad jag gillar. Hitta mig ett intresse och sen börja med det! För jag ska börja lyssna på mig själv igen och inte gömma mig bakom "jag kan inte, jag vill inte jag orkar inte". Jag kan, jag VILL och jag orkar!!